Blogg: Italienresan
eller En egotripp (för rese-rookien)
Dag 2, den 7 mars 2018
Jag har knappt varit utanför Norden. Jo, jag åkte som mycket ung, gissningsvis 6-7 år, till Tyskland och Florida.
Annars har mitt liv kommit att bestå mestadels av får, vallhundar, gårdsjobb och vanligt jobb. Att resa i annat ärende än vallhund och jobb har liksom inte funnits på kartan.
När jag började jobba med människor från andra länder krympte världen, det blev en skämtsam jargong att jag skulle till Italien. Jag fick i samma veva höra att den farmor jag knappt träffat hade påbrå från det landet.
Min första utlandsresa som vuxen blev jag oförberett både inviterad till, och bjuden på. Vi reste i december 2016 till en annan kontinent, vilket är en helt annan historia. Vintern därefter befann sig en god vän, som så många gånger förr, en längre tid i Italien. Hon har rest mycket i sitt liv, och även bott utomlands i många år. Italien är det land hon återvänt till flest gånger. Det passade liksom bra att snärta förbi hos henne ute på vulkanön Ischia, utanför Neapel och granne med ön Capri.
Jag känner mig kluven angående flyg. Inte miljövänligt men hela världen är tillgänglig på löjligt kort tid. Rom finns inom tre timmars räckhåll från Stockholm. Vi bokade flygplatser men var inte alls säker på om vi skulle stanna i Rom eller fortsätta söderöver. DN hade bara någon vecka tidigare visat bilder på en snöig huvudstad.
På Torpet bodde just då orgelbyggare från Padua i norra Italien. Rom har en fantastiskt arkitektur och håll hårt i grejerna på centralerna, speciellt i Neapel, tipsade Michela och berättade lite till, om buss- och tågsystemet. Det var ungefär den kunskap jag hade med mig. En e-resebok köpte jag på Arlanda. Glatt upptäckte jag ett intranät på planet. Det finns mycket goodies för rese-rookies.
När vi klev av planet på aeroporto Fiumicio vid fyratiden på onsdagseftermiddagen, hade vi fortfarande inte bestämt oss om vi skulle stanna i Rom eller åka vidare söderöver. Vädret fick avgöra. Det var barmark, vi andades och lyssnade på fågelkvittret. Det påminde starkt om en fin vårdag i Sverige. Så på bussen in till Rom hittade vi ett rum genom Booking.com, sista minuten, och därför till mindre än halva priset. Vi bodde centralt och betydligt finare än vad vi annars hade kostat på oss.
Vi åkte alltså i mars, kanske inte den optimala tidpunkten vad gäller vädret, något för tidigt, lövsprickningen började i Rom under de två veckor vi befann oss i Italien, men vad gäller turismen är jag glad att vi inte åkte senare. Det var nog av oss ändå =)
Det kändes väldigt flott med vinflaskan som väntade i det gemensamma köket, sängarna var lite hårda och hade bara påslakan som täcken. För den frusne var det ingen riktig hit.
Jättetrevlig värdinna som tog emot oss, och hur stora är oddsen för att det är just henne vi träffar på senare samma kväll i centrala Rom när vi besöker en livsmedelsaffär.
Vi tog en promenad så fort vi installerat oss, min sambo åt naturligtvis en pizza och jag åt min första men långt ifrån sista Mozarella under resan.
Vi bodde alltså centralt i gamla Rom och vilken arkitektur! Maffigt, gammalt och tätt. Historiska vingslag, kullerstensgator och jag var helt förtrollad.
Fördelen med att just aldrig ha varit någonstans är att man blir storögd inför precis allting. Ett ständigt rus, kick på kick, och med en okontrollerbar lust att fotografera, och med svaghet för färger, former, skyltar, fordon, gränder, växter, ja… så tar man sig fram i krabbgång.
