Artikel: Löfven saknad partiledare

I tisdags befann sig BB-ockupationen på Mynttorget i Gamla stan. Annie Lööf, Gudrun Schyman och Jonas Sjöstedt var några av de partiledare som dök upp för att prata med ockupanterna. Socialdemokraternas Stefan Löfven skyltade dock med sin frånvaro.

Att Stefan Löfven inte dök upp var anmärkningsvärt i sammanhanget med tanke på socialdemokraternas betydelse för de beslut som fattats för Sollefteå sjukhus, men även på grund av statsministerns starka koppling till Sollefteå. Han är uppvuxen i Sunnersta, knappt tre mil utanför staden med det numera rikskända sjukhuset.

– Vi har gett honom flera chanser, berättar Carina Hellström, en av ockupanterna på plats i Stockholm. Han var i Göteborg i går men ska vara tillbaka i Stockholm i dag så jag förstår inte varför han kan ta sig den lilla stunden för att träffa oss. 

Ockupanterna fick inte heller träffa folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström som utlovat då han sjukskrev sig förra veckan. Men Carina och Daniel Höglund traskade ändå i väg till Socialdepartementet och framförde sin önskan om en ny tid med ministern och ett tips om Österåsens hälsohem i Sollefteå som erbjuder ett rehabiliteringsprogram för utbrända. Man passade även på att överlämna en skrivelse från en läkare i Sollefteå samt berättelsen om kvinnan som gjorde den abort som fick så tragiska konsekvenser. 

Under eftermiddagen dök upp Anna Kindberg Batra (M), Annie Lööf (C), Jonas Sjöstedt (VP) och Gudrun Schyman (FI) upp. Annie Lööf, som hade en inbokad tid med ockupanterna klockan halv fyra, dök upp redan halv tre för att meddela att hon inte längre kunde komma till den planerade tiden utan istället skulle skicka en ersättare, något som imponerade på ockupanterna:

– Men hon tog sig tid att lyssna på oss i alla fall och var påtagligt berörd av berättelsen om kvinnan som gjorde abort, berättar Malin Bruce.

– Ovärdigt, var Annie Lööfs kommentar.

– Jag tycker det är bra att de åker hit och har fört sin kamp. Nu vet hela landet vad som har hänt i Sollefteå, sa Anna Kindberg Batra på frågan om hur ockupanterna bäst fortsätter sin strid för sjukhuset.

Schyman snart till Sollefteå

Gudrun Schyman som kom på kryckor konstaterade att tiden var knapp under tisdagen men att hon kommer till Sollefteå om två veckor:

– Jag tror att vi behöver sätta oss ner och diskutera vad nästa kloka steg för sjukhuset kan vara.

Jonas Sjöstedt från Vänsterpartiet fick frågan om de pengar som Vänsterpartiet öronmärkt till kvinnovården och som ockupanterna sa istället skulle gå till extra personalkostnader i sommar:

– Landstinget avgör själv hur man använder pengarna men vi hoppas ju att de ska vara ett starkt argument för att inte göra dåliga nedskärningar.
Men om ni har avsatt pengarna just till kvinnovård?

– Då ska de gå till kvinnovård. Gör de inte det har man använt resurserna fel och då måste det följas upp att de verkligen har gått till förlossningsvården.

Lena Asplund (M), Anders Jonsson (C) och Karin Rågsjö (VP) var andra politiker som dök upp:

– Kör ända in i kaklet, var Karins kommentar innan hon gick.

Dagen avslutades utanför Landstingshuset för att delta i Stockholmsmanifestationen Vården vittnar, där man opponerar sig mot de hundratals stängda vårdplatserna till följd av att landstinget inte klarat av att rekrytera personal. Li Eriksdotter Andersson från Stockholm, ursprungligen från Piteå, sammanfattade i sitt inledningstal:

– Vi har bara senaste månaderna sett protester mot schemaläggningen i Gällivare, ockupation av BB i Sollefteå, demonstration mot Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och protester mot stängningen av vårdplatser i Visby.
Hon berättar om massuppsägningar i Skåne, de 26 demonstrationerna för en bättre vård i höstas och att Sverige nu har lägst antal vårdplatser per medborgare bland OECD-länderna.

– Bristen får förstås konsekvenser för arbetsmiljön för de som arbetar inom vården och givet att arbeten som undersköterska och vårdbiträde kvalar in på topp fem vanligaste yrkena i Sverige, är vårdkrisen också en av vår samtids viktigaste arbetsmiljörelaterade frågor.

Medmänniskor, inte övermänniskor

I bussen från Sollefteå råder en positiv stämning, alla är glada över att ha fått chansen att förmedla budskapet om den norrländska vården till högt uppsatta politiker. 

– Jag vill vara med och påverka för vår framtid, säger Malin Olsson.

Man diskuterar det politiska engagemanget. Flera av ockupanterna ser inte sig själva som politiskt aktiva men att man i och med sjukhusfrågan har fått upp intresset för politik.

– Efter den första demonstrationen fick jag en stroke, så upprörd var jag efteråt, säger Kicki Hedlund. Jag åkte ambulans till Örnsköldsviks sjukhus och fick propplösande så jag vet hur viktigt det är med snabb vård. Varför tror du du fått en stroke, undrade läkaren. Du kan skicka journalkopia till Anders L Johansson och Margareta Rödén. De är orsaken, svarade jag honom. 

Att landstinget påstår att patienten är i fokus, det är strunt anser jag, säger Kicki Hedlund.

Man diskuterar också varför det är så många som inte dyker upp när det anordnas debattpaneler om sjukhusets framtid.

– Kanske man tycker att man inte är insatt nog, att man inte kan tillföra något, säger Malin Bruce som inte riktigt kan sluta fascineras över av att ockupationsgruppen under dagen fått träffa och prata med flera av partiledarna.

– Tänk så många politiskt aktiva som inte vill annat än träffa sina partiledare men aldrig får chansen, kommenterar någon annan.

– En sak kan vi nog konstatera. Vi är rörande överens om valsveken, oavsett politisk härkomst, säger Daniel Höglund. Förtroende är inget man får utan det förtjänar man. Det är svårt att bygga upp men lätt att rasera.

Artikel tidigare publicerad på Njus.me 11 maj 2017